Halv ligger i soffan med en koppkaffe och fick just en så fruktansvärd ångest. Känner att jag kommer börja gråta när jag skriver detta men måste bara skriva av mig.

Okej, nu får man alltså inte ta med sig sin partner till förlossningen. Om partnern visar nån typ av syntom är dom inte välkomna med in…(en liten pollennysning och man är körd..) Jag vet inte vad jag ska börja.. Jag är otroligt orolig över att inte får hjälp och stöd under min förlossning. Jag vill helst av allt få ett planerat snitt och jag vet att om inte Corona hade kommit och vänt upp och ner på hela världen så hade jag redan idag haft datum för mitt snitt. Men nu, nu är jag inte ens garanterad något längre. Det finns en sån osäkerhet kring detta som gör att ångesten kokar inuti mig.  Jag är jävligt förbannad och känner mig faktiskt övergiven av vården. Fan asså just nu är livet inte alls på topp.

Nu låter jag säkert väldigt egoistiskt men för mig är detta en stor grej, det är ett avgörande steg för mitt välmående och även bebisens. Den som inte har eller har haft en fruktansvärd förlossningsrädsla kan inte sätta sig in i vad som föregår just nu i min kropp just nu…